Vad jobbar du med?

Igår var jag och mina medgrundare till nätverket All of us inbjudna av Framtidsarenan för att snacka om inkludering i kommunikationsbranschen. Vi fick frågor om allt från vad byråer och företag ska tänka på, till frågor om varför det ser ut som det gör i Sverige. 

Men en sak som bekymrar mig och som kom fram under samtalet är föreställningen om att problemet med representationen i branschen skulle handla om att personer som rasifieras inte vet att man kan arbeta med kommunikation. 

Jag själv växte upp med en uppmuntran av mina föräldrar om att bli läkare, lärare eller professor (i vad vet jag inte, min pappa tyckte bara att det var coolt). Traditionella, prestigefyllda yrken. Att jag kunde omvandla min nyfikenhet till en roll som pr-konsult fanns inte på kartan. Eller att min längtan efter att skriva kunde stillas i rollen som copywriter. 

Men med det sagt, är kännedomen om branschen bara en liten del av problemet till varför representationen ser ut som den gör på byråerna i Sverige. Att enbart hävda det är att osynliggöra de över 700 personer med utomnordiskt påbrå i vårt nätverk som antingen pluggar eller är verksamma i branschen. 

Min poäng handlar om att det rör sig om många fler faktorer. Utbildade, kompetenta personer med utomnordiskt påbrå söker sig inte till byråer för att de vet att de inte har någon chans. De vet om att de inte kommer att bli kallade på intervju. De vet om att byrån inte aktivt arbetar med frågor som inkludering och mångfald. De vet om att arbetskulturen på byrån inte är välkomnande. Först när vi börjat jobba med de här frågorna kommer din byrå att bli attraktiv. 

Sen att många äldre inte har en aning om vad vi gör är en helt annan sak. Jag har gett upp i att förklara för min mamma vad jag jobbar med, reklam säger jag. Och reklam säger hon till sina vänner.

Canan Yasar
Creative Director, Obeya